Asså nu är jag på ett sånt där jobbigt humör, ett sånt där humör då jag känner mig så jävla bra. Nu kanske ni frågar er hur jag kan tycka det är jobbigt att känna sig bra men det är svårt att förklara. Låt mig måla upp en bild:

Det triggas ofta igång när jag lyssnar på min dope ass music eller kollar på nått jäkla dansklipp med chris brown tex. Jag liksom fastnar vid datorn ett tag, sen väcks en känsla inom mig som jag måste få ut på nått sätt, jag kan inte sitta still. Mina innersta drömmar som jag haft så länge jag kan minnas väcks, jag vill fan bli sångare, dansare you name it!!! jag vet att jag kan!!!! och det är där jag börjar tycka att det är jobbigt, och mina känslor ser typ ut såhär;

ÅHH vad het han är!!!! Hallå jag vill också dansa bakom honom. FAAN vad kul att stå på en scen!!!!!! Nu måste jag sjunga (låtsas att min lägenhet är min stage och tvkontrollen är min mic). Kör lite dansmoves. Åhh nu blev jag nästan lite upphetsad, blev jag upphetsad på mig själv, av att jag vill bli känd, på honom?? HALLÅ?!?!? AHHHHcnjncjdjcdksäew.

Precis sådär.

Vissa tycker det är kul att sjunga eller dansa men vet att i själva är de inte är bra på det. Jag själv vet att om jag skulle få hjälp av någon proffessional så är jag helt övertygad om att jag skulle äga. Det låter kanske jävligt ego men jag vet att jag har potential. Så är det bara.