Vänner är bra<3
Tack tack tack fina du<3<3<3<3<3
Sov sött<3
Den ständiga smärtan.
Jag orkar inte ha ont i magen längre, jag gör verkligen inte det. I mars har jag haft ont varje dag i 2 år. Det har blivit en sån stor psykisk påfrestning att jag inte känner glädje till livet längre.
När jag sitter och tittar på programmet ”Livet på andra sidan” så känns det så skönt med döden. Man lever vidare i en annan värld och är helad, man mår bra. Hur underbart skulle inte det kännas? Jag är helt säker på att det finns ett liv efter detta, jag vet det. Jag har upplevt saker själv som tyder på det.
Jag önskar verkligen att jag kunde komma över på den sidan men vill inte lämna mina nära och kära i den här världen. Jag kan känna att jag längtar till att alla dör, det låter verkligen jätte hemskt men det är nog bara för att människan automatiskt associera döden men något mörkt, hemskt och dåligt, vilket inte alls är fallet.
Ta t ex min hund Twix som vi var tvungna att avliva i november 2011, han hade artros och hade jätte ont i sina leder. Tänk att få träffa honom nu när han mår bra. Eller jag med min ständiga smärta i magen, vad skönt om den inte fanns där längre. Jag vill att alla i denna värld förflyttas till andra världen så man har varandra där och att alla mår bra. Vi kommer tillslut komma dit, såklart, men vi faller bort en och en och den sorgen av att inte få träffa den personen längre tills det är dags för en själv är obeskrivligt jobbig.
Det här är något jag tänker på varje dag. Det är jobbigt. Jag vill inte. För jag vill kunna leva det livet jag blivigt tilldelad här. Klart jag lever, men ska man tänka så mycket på det här?
Undra om det hade varit annorlunda om jag inte hade haft ont i magen?
Det som stör mig också är att doktorn aldrig hittar något fel vad detta beror på, och att INGEN kan förstå hur det känns för mig, INGEN. Det är verkligen jobbigt eftersom minsta lilla grej kan bli jobbig för mig, t ex att stå i kö på Ica, eller att stå och skära grönsaker. Det är något en normal person typ bara tycker är tråkigt men för mig blir det så himla påfrestande.
Vad skönt det skulle vara om någon förstod mig..