Det tar inte stopp, mina tankar. Du där djävul, vad vill du? Vad försöker du göra med mig?
Det hade varit skönare om du inte trängde dig på, du kommer alltid olägligt, hela du är oläglig. Jag vill slippa dig.

Handlar det om kontroll? Hur kan man i sånt fall lära sig kontrollera dig? Eller är det jag? Du får ju mig att bli ledsen, fattar du inte det?! Du är ond, riktigt jävla ond. Om det nu inte är jag det vill säga. Fast, hade det varit jag så känns det som att jag hade valt bort dessa tankar för länge sen, dom hade knappt blivigt tänkta, och nu är det endast dom tankarna som blir tänkta, så det måste va du.

Allt jag får göra nu är att försöka sova och hoppas på att du blivigt uttråkad under tiden och gett dig av när jag vaknar imorgon, och jag kommer göra allt för att inte låta dig göra så jag inte kan somna. Ge dig av. Nu.